Det kalla kriget

1973 tog Vietnamkriget slut. Jag minns att jag grät som ett barn. Jag var ett barn. Tolv år gammal tillhörde jag den generation som växt upp med det som de vuxna beskrev som ”Det Kalla Kriget”. För mig var Det Kalla Kriget något som inte syntes, inte gick att ta på eller förstå. Det var ett tillstånd vi levde i, som påverkade allt men som vi ändå sällan pratade om. Det präglade i mig en känsla av rädsla; rädsla för att världen skulle utplånas av ett kärnvapenkrig beroende på att det som de vuxna kallade super- makterna inte kunde komma överens.