Den gråtande hövdingen

När vi kommer fram till hotellet stannar jag i lobbyn en stund. Har börjat känna mig mer hemma, varm i kläderna, tack vare mina underbara samiska vänner. Jag vill prata med någon, lära mig mer. Förstå. Jag ser att den unge hövdingen från imorse, krigaren, sitter i en soffa, så jag sätter mig bredvid. Vi hinner knappt hälsa på varandra innan han börjar gråta. Inte hejdlöst, men inte heller sakta och tyst. Han gråter ordentligt. Böjer sitt huvud ner mellan sina händer, lägger det mot sina knän. Jag lägger handen på hans rygg, säger ingenting, bara sitter där, väntar.