”Jag hör att du tänker”

När jag kommer tillbaka till hotellet och samtalat en stund med några av delegaterna, tar jag hissen upp till min våning. En ung nordamerikansk hövding kliver in i samma hiss. Kanske 30 år, inte mer. Långt, mörkt, flätat hår och hel skrud. Så otroligt vacker. Jag minns honom som mycket längre än jag, men det tror jag inte att han var. Så frågar han: ”Hur tycker du att dagen varit?”, och det bara rinner ur mig. Frustration och ilska. Jag berättar om hur upprörd jag är över att de som har mest att berätta fått minst uppmärksamhet, och att den här sortens hyckleri är det värsta jag vet.