Jag tackar nej till en fantastisk inbjudan

Jag minns så väl var jag stod, framför fönstret i det rum som vi kallar Våren. Det finns en stor rokoko-spegel med guldram till höger om fönstret, ett arvegods efter Karins mormor. Telefonen stod på ett litet bord med marmorskiva framför spegeln när den ringde. ”Hans Hassle..”, svarade jag. ”Hey it is Oren”, hörde jag i andra änden. Han har verkligen en sådan där djup, djup röst som finns i mina barnsliga föreställningar om hur en indianhövding ska låta. Efter lite inledande samtal om allt möjligt säger Chief Lyons: ”Jag vill att du kommer till bergen i New Mexico i slutet av nästa vecka.