Ensam

Så jag stack. När jag var 14 år hade jag av någon anledning som jag inte längre kan minnas lovat mig själv att ett år under mitt liv leva helt ensam. Jag ville känna hur det kändes att lämna allt det som var känt och tryggt bakom mig. Jag var nu på väg mot 26 år, hade gjort en hel del redan, drev en slags informationsbyrå för att hanka mig fram och kunde ibland känna suget efter att leva på den istället för ”miljö och människor” – det var enkelt att få uppdrag och det var bra betalt. Skulle jag inte fastna var det kanske dags att infria det där löftet.